Det vi kallar “textil” räknas till konsthantverk. Och visst har det många av de uttryck som bara stort hantverkskunnande kan formulera och få fram. Men härtill kommer också, åtminstone i händerna på ett skickligt textilare som Camilla Skorup, hela den uttrycksarsenal som konsten har. Uttrycket blir en rik och sammansatt skönhet.

Skorup visar här vilken bredd hon har i uttrycket. Innanför dörren i utställningslokalen första rum hänger bildväven Glödande ram. Det är en stram kompisiton där kontrasten mellan den “kyliga” geometriska kompositionen och den glödande färgerna blir verkningsfull.

Här hänger också två metalliska glänsande våder i ett nyanserat skimmer som ändar sig efter ljuset och betraktarens rörelse i rummet. Hennes utpräglade estetisk sinne är påtagligt i två inifrån belysande gula tygrör. De får en lika enkel som raffinerande accent av en hängande svart tråd med sitt lilla nystan.

Skirt och poetiskt

Det känns skirt och poetiskt, lågmält i tilltalet men kraftfullt i uttrycket. Kanske förstärks intrycket av ett märkligt verk av “ihopvävda” kvistar till en grenmatta.

Under lite skräp. Verket är kanske inte så intressant i sig, men det blir viktigt för utställningens helhetsverkan.

Som en del av utställningsarrangemanget visade också ett samkonstverk av textil, dans, keramik och musik i Johannesbergskyrkan. Med Camilla Skorups mycket vackra bildvävnad Röd Port som utgångspunkt har koreografen och dansaren Anne Külper skapat en dansföreställning till specialskriven musik av Amit Sen. Det finns upplevelsenivåer dit inte språket når.

Och vilka varken bildkonsten, dansen eller musiken var för sig kan nå. Ett projekt som detta för känslorna till helt nya domäner.

Den känslomättade musiken tillsammans med den suggestiva och trollbindande rörelsekonsten ger nya dimensioner till textilkonstverket.

Totalintrycket var starkt och annorlunda. Verket tog ett djupt grepp om en trollbunden publik.

Artikel i Mariestads-Tidningen