Camilla Skorup är textilkonstnären som just nu ställer ut i Mariefreds bibliotek. Det är sparsmakad utställning. Jag är en sådan typ helt enkelt. Gärna en sak och sedan ingenting annat. Objekten ska framträda i sin egen gestalt och inte konkurrera med varandra.

Camilla är uppvuxen i ett konstnärshem. Hennes mamma var skulptör och själv utbildade hon sig som småningom i textil i Göteborg. Jag fick även en pedagogutbildning som jag använder i några år. Men det var den konstnärliga sidan av textil som jag fastnade för. Numera jobbar jag också med kvinnogrupper i Indien som har ett kooperativ där de väver halva dagen och arbetar i jordbruk andra halvan. Jag designar mönster som de väver till kuddar och säljer här i Sverige. För varje sålt kuddfodral avsätts sen slant till kvinnornas utbildning.

Lokalen är väldigt viktig för att hennes textilier ska framställas på rätt sätt. Jag vill att mina konstverk ska träda fram var och en för sig. Jag jobbar gärna upp interiörer som lyfter ljuset i rum och får det att bära. Textil är väldigt sensuellt och nästa som ett slags poesi kan man säga. Det är inte bara det att materialet är mjukt, utan det bär ljuset.

Biblioteket i Mariefred blev en utmaning. Eftersom lokalen blir väldigt viktig och eftersom det här inte är optimalt så blir det lite sparsmakat. Jag försöker gestalta den lokal jag blir erbjuden på ett så bra och snyggt sätt jag kan. Det är en utmaning som jag gärna tar. Jag har en svaghet för väldigt stora textilier för församlingshem och kyrkor. Det är härliga uppgifter faktiskt. Jag vill gärna göra objekten så de passar i den miljö de ska var i, på så sätt går det lite hand i hand med inredningsdesign.

Fler av Camillas textilier kan man se bland annat i Adolf Fredriks kyrka i centrala Stockholm, där en altarutsmyckning hänger på ett sidoaltare. I Gävle finns även två stora röda drakar som hänger i Sam, ett handikappcenter med en enorm ljusgård.

Text från Mariefreds Tidning